5 November 2004

Ut med packet!

Så har det hänt igen. Ett gäng hemlösa har på eget initiativ fixat bostad och någonstans att uppehålla sig. Det är ingen trappuppgång och ingen tvättstuga utan en skogsdunge. Strålande, kan man tycka.

Men det gör man inte. Istället tar man fram alla de irrationella känslor man har för marginaliserade människor och kräver att "nån" flyttar på dem. Man hävdar att man vill att myndigheter ska samarbeta och finna en lösning för de "stackarna", men man är inte beredd att låta dem ha en boplats medan detta problem löses och man vill helst inte att den lösningen ska hittas i sin egen kommun. Ut med packet!

Jag mår illa när jag läser nyheter som den här i DN idag. Den är en direkt kopia av det jag skrev om i maj. Läs den för att se vad jag anser i frågan.

I DN's artikel hänvisar man till en tidigare händelse då "en grupp hemlösa och kriminella" slog sig ner på ett visst ställe. Hur definierar man dessa två grupper? Jag skulle kunna tänka att en hemlös är en härjad typ med slitna kläder som inte har någonstans att bo, men hur fariken ser en "kriminell" ut? Vad är det för samhällsgrupp? Den måste ju utmärka sig för jag tycker att man kan läsa om dem överallt i tidningarna. Är det någon som kan peka ut en sådan människa för mig så jag vet vad vi talar om?

Vidare säger en snubbe att "vi har reagerat över ökad otrygghet". Otrygghet är ingen faktisk omständighet, otrygghet är en känsla, ofta grundad på irrationella och ogrundade föreställningar. Bönder ute på Texas-prärien går just nu runt och känner sig otrygga för terrorister som aldrig skulle drömma om att krasha ett plan i deras håla. En gångtunnel med graffitti upplevs som mer otrygg än en gångtunnel smyckad med mosaik. De boendes otrygghet är troligen grundad i vetskapen om att det bor marginaliserade människor i området, inte i att dessa skulle ha gjort tillvaron otrygg för dem. Men så som både David Garland och Michel Foucault skrivit så har rädsla blivit grundpelaren i hela vår tillvaro, en känsla på vilken vi motiverar, rättfärdigar och grundar det mesta vi tar oss för.

Den enda i artikeln som i mitt tycke har en sansad syn på saken är Ola Jörgensen, närpolis vid Globen. Han säger:
- Det känns som om ingen vill engagera sig i dessa människor. Som det är nu flyttar vi runt problemet.

Ordföranden i Skarpnäcks stadsdelsnämnd, Monika Lindh (s), poängterar att
campingen vid Kasbyvägen ska upplösas, att de berörda ska få erbjudande om vård
och boende, och personer ej hemmahörande i Stockholms stad ska lotsas tillbaka
till sina hemkommuner. (DN 041105)


Flytta runt problemet var det, ja.

1 comment:

Anonymous said...

Den där Monika Lindh har snackat så mycket strunt under så många år att inget enda uttalande från henne längre kan förvåna någon. Hur gick det sedan för de hemlösa sedan fru Monika Lindh tog tag i ärendet? Jag misstänker att hon såg till att de hamnade någon annan stans i ett annat tältläger i en annan stadsdel. Rätta mig om jag har fel.