Uppdateringar om garderober och aga.

Det är bra att använda defragmenteringen på datorn ibland, sägs det. Så jag testade den idag - och den malde ju hela dagen! I och för sig var det bra, för nu tvingades jag läsa igenom material jag definitivt hade fortsatt skjuta upp om datorn funkat. Bl a läste jag igenom avgörandena från Allmänna Reklamationsnämnden och anteckningarna från mitt besök på "biblan", vilka jag skulle bygga uppdateringar till gamla bloggar på.

Någon anonym och högst charmant människa skrev en välformulerad och sofistikerad kommentar till ett inlägg från November - förra året. Min urlackade svarskommentar var väl marginellt bättre, men nu har jag hittat de där rättsfallen jag sökte (jag blev så sned på tonfallet så jag vände upp och ner på vinden, bara för att märka att jag var tvungen att rota på uinversitetsbiblioteket istället) och skrev en liten resumé av den osäkra praxis som finns angående vad som gäller i garderoberna på krogen. To be continued, om man säger så...

Samtidigt tog jag tag i det Stefan påpekade i ett mail; att föräldrar aldrig funnits i listan över "ansvarsfrihetsgrunderna". (Nödvärn etc, ni vet.) Nä, men nu har jag exakt lagrum för det undantag jag syftade på (när jag skrev lite kort om barnaga). Strafflagen 14 kap 17§ sa att om någon har laglig rätt att använda aga (föräldrar) och denna tillfogar offret "ringa skada" så skall detta inte medföra straffansvar. Det var alltså det undantag som stod direkt efter misshandelsparagrafen i strafflagen jag menade. Detta upphävdes dock 1957, så sedan dess finns ingen ursäkt. Motiveringen till att man upphävde paragrafen var att denna inte ansågs stå i samklang med den uppfattning om kroppsaga som fanns i den nybildade Föräldrabalken, plus att paragrafen ansågs hindra åklagaren att ingripa även vid uppenbara överträdelser av "aganderätten" (något som åklagaren menade var lättare sedan paragrafen togs bort).

Problemet som genast uppstod var att åtal för misshandel som "ej är grov och ej skett på allmän plats" endast fick ske om målsägaren angav brottet (eller om det var särskilt påkallat ur allmän synpunkt, men det är mycket få situationer som är det). Och det är ju inte många ungar som anmäler sina föräldrar... Man ändrade därför också Barnavårdslagen så att vissa bestämmelser skulle skydda misshandlade barn bättre. Hur spelar ingen roll just nu.

Jag kan också, mycket övergripande, meddela hur det där revolutionerande, uttryckliga agaförbudet i föräldrabalken 1979 kom till. Mycket övergripande genom nedslag i historien, för det tar längre till och gräva än vad man tror och jag hade inte tid med att gå lika djupt som då jag skrev en längre förklaring för några år sedan. Japp, den är så klart borta. Någon gång kanske jag gör om arbetet - och ser till att spara det på säkert ställe...

1920 stod i Lag om barn i äktenskap, 4§:
"Föräldrarne have uppsikt över barnet.
Om det för barnets uppfostran är nödigt, äge föräldrarna tukta barnet på sätt med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter må anses lämpligt."

Tukta är alltså detsamma som aga. Föräldrarna hade en "aganderätt". Lite senare ändrades detta uttryck till "äge för barnets tillrättavisande använda de uppfostringsmedel som med hänsyn till" osv. Redan nu ville man nämligen uppmuntra till andra metoder än aga, vilket politikerna resonerade var ålderdomligt.

1957 upphävdes det där undantaget i strafflagen jag talade om.

1966 ändrades hela paragrafen (Föräldrabalken 6 kap, 3§) till:
"Vårdnadshavare skall utöva den uppsikt över barnet som är erforderligt med hänsyn till barnets ålder och omständigheter i övrigt."

Politikerna menade att man nu uttryckligen tagit bort aganderätten ur svensk lagstiftning. Men förvirringen var stor, som jag skrev i den ursprungliga bloggen. 1979 la man därför till ett andra stycke i paragrafen:
"Barnet får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling."
Nu hade man uttryckligen infört ett agandeförbud. Som kronan på verket flyttade man denna paragraf när föräldrabalken reviderades 1983. 3§ blev 1§ och därmed markerade man ännu tydligare hur viktig man ansåg denna fråga var.

Hoppas jag gett det svar du sökte, Stefan. Som synes så var det ingen "fix idé" utan åtminstone politikerna har velat ändra inställningen till aga under hela förra århundradet. Förbudet växte gradvis fram under lång tid. Kan vara bra att veta, faktiskt. Framförallt när utlänningar tror att vi drabbades av tillfällig sinnesförvirring i slutet av 70-talet. Jodå, jag har fått de kommentarerna av bl a amerikaner.