Första svenska Shakespeare-femman!

Var med två kompisar och såg Köpmannen i Venedig på Dramaten ikväll. Hade mailat till en vän om att jag skulle se den och sa något i stil med att "vissa ger man hur många chanser som helst, men någon gång ska de väl pricka rätt". Hon svarade att hon inte kunde förstå att jag envisades med att se Shakespeare på svenska när jag "aldrig" tycker om det, "gör som jag, acceptera att du måste se det på engelska. Det är lika illa på tyska". Hon menade också att hon ofta redan på förhand i princip bestämt sig för att hon "nog" kommer tycka det är dåligt, och då blir det så. Hon trodde det kunde vara samma för mig.

Men det är det inte, för jag fungerar inte så. Jag kan faktiskt ha dåliga föraningar och kanske till och med motivera varför jag har det (och gnälla...), men jag kan också nollställa mig när jag står inför uppgiften och ge "det" en ärlig chans. Kunde jag inte göra så så skulle jag aldrig ha upptäckt Shakespeare över huvud taget!

Så jag åkte till Dramaten och... wow! Jag kan ärligt säga att de tre timmarna fullkomligt flög iväg. Skådespelarna var bra hela bunten (för en gångs skull), alla agerade som normala människor (vågen...), dialogen var tajt (d.v.s. de pratade som normala människor också) och översättningen var väldigt trogen originalet. Allt det där som jag har klagat på i svenska uppsättningar var borta i den här. Tjoho! Sceneriet var "Shakespeariskt avskalat" och jag gillade hur man utnyttjade mikrofoner vid viskningar och i vissa speciella scener. Dessutom gillade jag faktiskt dansen man pluttade in lite här och var, typ som Shakespeare pluttar in monologer i tid och otid (och dessa i sin tur märkte man knappt i pjäsen, för de var så naturliga). I början undrade jag om jag var på Operan eller Dramaten men snart tyckte jag snarare att greppet var coolt. Jag rådiggade "kyssdansen" när partnerna endast hade kontakt med munnen! Sensuellt.

Så, härmed utdelar jag min allra första Shakespeare-5:a! En kanonpjäs, försök att se den om ni kan. Men precis som med Hjälten så gäller det att inte vara ute i sista minuten, föreställningarna är slutsålda.

Märkligt bara att en pjäs som är skriven i slutet av 1500-talet(!) är precis lika aktuell idag. Man kunde tro att fördomar, rasism och antisemitism skulle ha utvecklats med tiden. Men icke. Man kan spela pjäsen ord för ord, för så som antisemitismen brer ut sig i Europa just nu så känner man igen alltihop. Jag kunde bara inte låta bli att slås av att man skulle kunna göra en modern version också. Den skulle inte kunna handla om pengautlåning och girighet (för den fördomen är förbehållen judarna) men kanske Ahmed's Livs kunde vara inblandad på något sätt (bidragsfiffel kanske? För sånt pysslar ju inga "svenskar" med...). Förvånansvärt nog fann jag nämligen att man skulle kunna spela hela pjäsen utan några större förändringar, bara man bytte ut Judendom mot Islam.

Hela "Har inte judar ögon"-monologen skulle lika gärna kunna sägas av Ahmed Samoudi. Muslimer äter inte heller griskött. Man spottar på muslimer också och kallar dem terrorister, men om de reagerar så som en hotad och bespottad människa naturligt reagerar så befäster de fördomarna om dem snarare än blir förstådda som de kränkta individer de är. En kristen som slår tillbaka får dock en helt annan förståelse. Och på slutet i pjäsen, när Shylock tvingas döpa sig, så kunde man istället tvinga Ahmed Samoudi byta namn till Anders Svensson.

Kanske borde man göra dessa förändringar så att något har förändrats när man läser pjäsen igen om ytterligare 500 år!