Sopa rent i ditt eget glashus, du.

I skotska Sunday Herald kan man läsa att hatbrotten riktade mot LGBT-invånare (lesbian, gay, bi- and transsexuals) gått upp senaste åren i Skottland, samma utveckling som rapporterats här hemma. Man säger att dels så kan denna typ av brott ha ökat rent faktiskt, men samtidigt så har samhället uttryckt minskad tolerans med dem och uppmanat drabbade att anmäla. Polisen har dessutom ändrat anmälningsrutiner för denna typ av brott och i Glasgow har det bl a tillkommit en möjlighet att anmäla dessa brott via internet. Brottens omfattning är ändå djupt oroande och attityden både mot dessa människor och hatbrotten måste ändras om vi ska få ett tolerant samhälle till slut.

“ We need to change opinions as well as the legal framework. The casual nature of homophobia illustrates how commonplace it is up here,” said Stonewall Scotland Director Ali Jarvis.
[...]
Campaigners also believe that homophobic remarks, such as those made recently by failed European Commission candidate Rocco Buttiglione, have created a climate in which assaults on gay people become acceptable.

Jag skulle vilja säga att det inte bara är "där uppe" (i Skottland) som detta är vanligt. Det verkar som att ju öppnare samhället säger sig vara desto oftare visar sig intoleransen. Kanske för att den blir synligare som något som går emot den allmänna normen, men kanske också ett tecken på ökad osäkerhet när de gamla fasta ramarna ruckas. Med detta menar jag inte att ett öppet intolerant samhälle inte visar intolerans (sic.), där visar sig inte de som befinner sig utanför normen istället... Hur som helst, jämfört med Sverige så har Skottland dock en bit kvar att vandra.

A crime motivated by either racial or religious hatred is currently treated as a statutory aggravation, allowing judges to impose stiffer sentences than would otherwise be the case.

But members of an Executive working group recently recommended that the hate crime legislation should also cover sexual orientation and disability.

Such an extension is being opposed by faith groups on the grounds that it might curtail their freedom to rail against homosexuality as a sin.

Känns det igen? Samma argument anfördes när vi skulle låta homosexualitet vara en grund för Olaga Diskriminering 1987 (BrB 16:9) (det känns som att det var ännu senare...). Invändningen jag har mot vår 'toleranta' lagstiftning är formuleringen. Jag skulle vilja formulera det som att "diskriminering p.g.a. sexuell läggning" är förbjudet, för att på så vis omfatta även ex. transsexuella och andra grupper som inte faller under homosexualitet men som samtidigt inte anses falla under det normativa heterosexuella. Och förbudet riktar sig då från alla till alla, ingen nämnd ingen glömd. Eftersom positiv diskriminering fortfarande är tillåten så ser jag inte varför den formuleringen inte skulle fungera.

SNP Justice spokesman Kenny MacAskill said the figures showed that the hate crimes legislation should be extended.
“The statistics are unacceptable. Homophobia is clearly a problem that has to be addressed, and I’m not averse to the LGBT community receiving additional protections. But what we need most of all is better policing, prosecution and punishment,” he said.

Scottish Socialist MSP Rosie Kane said the scale of homophobic crimes was a “scar” on Scotland.
“These figures show that we still have a problem with intolerance towards gay men and lesbians. It is further evidence, if any is required, that the LGBT community should be given extra protection,” she said.

Man kan försöka ändra attityder eller man kan försöka lagstifta bort attityder. Vi lagstiftade bort vår när vi tog bort kriminaliseringen av homosexualitet i mitten av 1900-talet trots att en majoritet ville ha det kvar. Detta vände såklart inte medborgarnas åsikter i en handvändning, men det visade var staten stod och med tiden tvingades folk i vart fall acceptera homosexualitet som en laglig företeelse, även om alla inte accepterade företeelsen i sig. Och om man så låter tiden ha sin gång...

Skottland står inför samma val. Antingen försöker man ändra attityderna och sedan reaktivt ändra gällande rätt efter hur samhällsattityderna ser ut. D.v.s. när medborgare och kyrkan accepterat homosexualitet så inkluderar man det i diskrimineringslagen (de har inte lagar som vi, men låt oss uttrycka oss enkelt här, ok?) eller så går man i bräschen, antar en Act (lag) och "tvingar" folk att ändra attityd, så som bl a Sverige gjort.

Jag tror dock inte deras önskade attitydförändring främst står att finna genom lagstifting eller en informativ tv-kampanj. Deras problem ligger inte i att hatbrott inte utreds, åtalas och döms ordentligt, inte heller i att LGBT:are är exkluderade från den lag som ger domare möjlighet att döma hårdare straff för dem som begår hatbrott mot dem. Jag påstår att Skottland kan se början på att komma tillrätta med det här genom att se över hela sin gällande rätt.

Det är ett brott i Skottland för två homosexuella män att ha sex om en tredje person är närvarande. Detta är helt ok om man är heterosexuell.

I Skottland är samtycke inte en ansvarsfriande grund för misshandel som i Sverige (till en viss gräns). I Sverige är S/M ok för att man samtycker till att bli slagen, detta går inte enligt Skotsk rätt. Nu utövas det förstås ändå, men då menar man att det är en privat sexakt i sängkammaren som det allmänna inte har att göra med. I hela Storbritannien är inställningen till vad som sker i hemmet annan än i Sverige. "Min hem, min borg" gäller i en helt annan omfattning. Men se så olika det ser ut i praktiken:

I ett rättsfall (Brown-fallet från 1993) kan man läsa om en grupp homosexuella män som träffades då och då och hade hård S/M-sex. De filmade sig själva och dessa filmer fick polisen tag på av en slump i samband med en annan utredning. Männen blev därför åtalde för olika grader av sexuell misshandel - utan att någon anmält dem. Ingen av männen hade någonsin behövt uppsöka läkarvård, ingen hade anmält eller beklagat sig (de hade hållt på i över 10 år) och det fanns inga tecken på tvång i någon form. Men genom hela domslutet kan man läsa hur äcklade domarna blivit av det inträffade och männen dömdes för gärningarna. Anledningen sa man var för att man inte kan samtycka till misshandel.

I ett annat rättsfall (Wilson-fallet) utövade ett heterosexuellt par S/M så att kvinnan fick uppsöka läkarvård för sina brännskador. Läkarna anmälde saken. Mannen blev friad och domaren menade att det inte var domstolens sak att lägga sig i vad som hände i sängkammaren. Men kanske att de skulle ta det lite lugnare i fortsättningen...

Lagen är tydligen inte lika för alla.

Vill man gå vidare, in i en juridisk snårskog, så kan man som svensk hävda att man också ger en viss signal när en man inte kan bli våldtagen - ens av en annan man. (Våldtäkt där är enbart en man som våldtar en kvinna vaginalt, inget annat.) Vidare så är det bara flickor som kan bli utsatta för incest. Dessa två beteenden är straffbara även mot pojkar, fast då heter det något annat. Man skulle kunna argumentera för att rubriceringen av brotten hjälper till att skapa attityder kring det.

Så om rättsväsendet ser över sin egen tolerans först så kanske man kan se över resten av samhällets sedan.