Artikel 3
1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr.
2. För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall även skall inbegripas förekomsten i den berörda staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Egypten är ett av de mest kända tortyr-länderna i världen, det är mer regel än undantag att fångar, framförallt politiska sådana, förhörs under tortyr. Hur sjutton trodde då svenska UD att två terroristmisstänkta män skulle behandlas?!
Sverige hävdar att de skaffat "diplomatiska garantier" för att fångarna skulle behandlas väl. Det är en helt ny uppfinning och det mest häpnadsväckande beteendet efter George W Bush's egenhändiga tolkning av självförsvar. En diplomatisk garanti betyder verkligen ingenting, det finns nämligen inget Sverige kan göra om Egypten inte lever upp till löftet. Den mest grundläggande principen i internationell rätt är att staterna är suveräna. Detta betyder att alla stater är lika viktiga och att alla gör som de vill. Diplomatiska garantier kan man be att få av Norge, vilka vi samarbetar nära med och vilka skulle känna av de konsekvenser vi eventuellt skulle vidta - och som skulle bry sig om relationen. Vad har vi att sätta emot Egypten, inställda charterresor?
Ett av Sveriges försvar är att vi "måste" lita på Egyptens ord för annars skulle vi ifrågasätta deras pålitlighet. Duh... Visst är det ett diplomatiskt dilemma att påstå att man inte kan lita på en viss stat, men Egypten kunde knappast bli förvånade själva om Sverige skulle välja att inte lita på dem. Nästan inga andra gör ju det. Pinsamt, var ordet. Och pinsamt att just Sverige gjort detta, vi som ska vara The Good Guys i världsordningen. Pinsamt...
Men jag ser ett problem i den här frågan, ett problem kopplat till min uppsats. Artikel 1 i FN's Tortyrkonvention talar bara om tortyr, först i artikel 16 tas omänsklig behandling upp. I artikel 3 står att man inte får utlämna folk som riskerar att utsättas för tortyr. Enbart. Såå, då är det ju bra att veta var gränsen går mellan tortyr och omänsklig behandling.
I Nordirland vs England (från 70-talet)kom Europeiska Domstolen för Mänskliga Rättigheter fram till att förhindrad sömn, huvor, tvingas stå/sitta i obekväma ställningar och hög musik inte är tortyr utan bara omänsklig behandling. Fallet utgick förvisso från Europeiska deklarationen för mänskliga rättigheter, men det har blivit citerat i flera fall efter det, internationella fall med andra konventionstexter i botten. Det finns alltså en risk för att dylika åtgärder inte anses uppnå tröskeln för tortyr. I så fall blir det jobbigt, för det är mycket vanliga metoder (Egyptien, Abu Grahib, Israel)...
Selmouni-fallet sa på 90-talet att vår tolerans för tortyr minskat, att vi vidgat gränsdragningarna och att vi kan komma att vidga dem ännu mer. Meeen... efter 9/11 har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll. Hade Egyptien gett fan i att slå eller skicka elchocker i fångarna så hade de ju enligt Nordirland-fallet inte alls torterat männen, och då hade inte Sverige brutit tortyrkonventionen! Nu vill jag minnas att männen trots allt fick både stryk och elchocker, men annars hade det här nog varit en tolkning jag tror att vissa berörda mycket gärna skulle velat göra, och då hade de inte ens behövt fippla med Diplomatiska Garantier.
Problemet är bara att ingen egentligen vet var gränserna går. Någon borde utreda det.
No comments:
Post a Comment